Minnesord över Gustaf Sjökvist

”Så går vi bort, men ändå finns vi här i år och dar”

Tänk så många gånger vi har sjungit dessa ord under ledning av vår käre körledare Gustaf Sjökvist. Nu har tiden kommit då vi sjunger dem för honom.

Domkyrkoorganisten och körledaren Gustaf Sjökvist är död. Hans betydelse för oss som medlemmar i Storkyrkans kör går inte att överskatta. Självklart i egenskap av konstnärlig ledare, men också som förebild och medmänniska. Noggrannhet och högt ställda krav när det gällde det musikaliska i kombination med värme, humor och lyhördhet i de mänskliga relationerna var utmärkande för Gustaf.  

Att musicera under Gustafs ledning var en förmån samtidigt som det också var krävande. För Gustaf var det enbart högsta kvalitet i framförandet som gällde. Textens innebörd, hur notskriften bar denna och tolkningen av helheten – allt var av största vikt oavsett om tillfället för framförandet var storslaget, som t.ex. vid tilldragelser inom kungahuset eller om det gällde en högmässa en vanlig söndag med några enstaka kyrkobesökare. Gustaf tummade aldrig på kvalitetskraven och han räknade helt enkelt med att vi skulle ta oss an varje musikstycke med samma professionalitet som han själv gjorde. Detta skapade ibland frustration både hos oss sångare och förstås även hos Gustaf – när notläsningen, intonationen eller det konstnärliga uttrycket inte satt på plats snabbt nog. Men hans förväntningar och högt ställda krav på oss bidrog också till att vi växte som sångare, både individuellt och i grupp.

Vi lärde oss mycket av Gustaf som frikostigt delade med sig av sitt stora kunnande. Han inledde ofta en produktion med att ge oss en introduktion till den musik vi skulle framföra, allt ifrån kompositörens livshistoria till mer eller mindre kända dirigenters tolkningar av det aktuella stycket. Inte sällan kryddades det med en och annan anekdot om vederbörandes personlighet och egenskaper. Han berättade också gärna, ofta mycket livfullt och humoristiskt, om sina personliga möten med både inhemska och internationella storheter.

Gustaf var en länk mellan oss och de stora mästarna. Så mycket som vi har fått vara med om tack vare Gustafs breda kontaktnät inom svenskt och internationellt musikliv. Under åren har vi fått möjlighet att framföra det mesta ur den klassiska kyrkomusikrepertoaren. Då Gustaf såg det som viktigt att låta Storkyrkan vara ett forum även för nutida tonsättares musik så har vi också sjungit mycket modernt och nyskrivet. Hans stora jazzintresse gav möjlighet till en ytterligare breddad repertoar. När vi inte sjungit à cappella så har vi alltid haft förmånen att musicera tillsammans med de främsta av de främsta; symfoniorkestrar, jazzgrupper, solister och andra artister.

Gustaf hade ett stort samhällsengagemang och var mån om att ge musiken en roll i ett större perspektiv. Han reagerade starkt på det som upprörde honom och inte sällan använde han sitt breda kontaktnät för att arrangera välgörenhetskonserter till stöd för en god sak. 

Vi känner stor tacksamhet för att vi fått vara en del av kören under Gustafs tid i Storkyrkan och för allt vi genom honom har fått uppleva. Vi inledde med några rader ur Olle Adolphsons ”Så går vi bort” och vi avslutar med fortsättningen: ”Så länge människorna minns oss håller vi oss kvar”. Gustaf kommer att finnas kvar hos oss länge, länge än.

Medlemmar ur Storkyrkans kör

genom AnnaKarin Zetterberg

Foto Annika Lind


Aktuellt