Kulturpolitisk debatt på Bokmässan

En av de första offentliga debatterna kring den nytillsatta kulturutredningen ägde rum i samband med Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg den 28 september. Där deltog Cecilia Wikström (fp), vice ordförande i Kulturutskottet, Per Olov Enquist, författare, nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m), tidigare kulturministern och nuvarande partisekreteraren Marita Ulvskog (s) och producenten vid Sveriges Television Ozan Sunar, tidigare chef för Södra Teatern.

Systemskifte?
Den fråga som främst belystes var huruvida direktiven för utredningen signalerar någon större förändring av den tidigare förda kulturpolitiken, och om kulturområdet rentutav står inför ett systemskifte. Per Olov Enquist, som själv var inblandad i formuleringarna kring 1974 års kulturpolitik stod upp till försvar för vad som ibland kallas för en "bidragspolitik". Enigheten kring den förda kulturpolitiken har hittills varit stor över partigränserna och inte ens under borgerliga kulturministrar som Jan-Erik Wikström och Birgit Friggebo har kulturpolitiken ifrågasatts på det sätt man nu kan ana, menade Enquist. Han stödde en kulturpolitik som stödjer den kultur som inte kan existera på marknadens villkor. - Det så kallade bidragsberoendet är faktiskt basen för 98 procent av all kulturell verksamhet, sa Enquist.

Marita Ulvskog ville inte tala om ett systemskifte, men menade att kulturens tillgänglighet redan har angripits av alliansregeringen och nämnde som exempel slopandet av fri entré till de statliga museerna och att stödet till En bok för alla försvinner. - Det finns en berättelse i direktiven som anger en minskad tillgänglighet, här ligger en hund begraven. Varför skall det framstå som negativt att kulturen är spridd över hela landet? sa Ulvskog. Hon kunde heller inte förstå att det är just inom kultursektorn som man skall söka andra finansieringsmöjligheter och ställde lite provokativt frågan varför man inte lika gärna kunde presentera privata initiativ som sponsring inom exempelvis försvaret.

Förändrad verklighet
Och det var egentligen bara här som det riktigt hettade till under den 90 minuter långa debatten då Lena Adelsohn Liljeroth blev upprörd över sådana paralleller. Adelsohn Liljeroth menade också att anledningen till att man tillsätter en ny kulturutredning så pass kort tid efter den förra är att verkligheten har förändrats. - Det handlar framförallt om utvecklingen inom media, och om de nya svenskarna. Det borde inte vara kontroversiellt, sa hon.

Cecilia Wikström instämde och ville bejaka breda samverkansformer. - Vi kan inte exkludera näringslivet och organisationer som kan medverka. Wikström tog här också upp frågan om sponsring och ville själv gärna se en avdragsrätt för kultur liknande den som finns inom idrotten.

Sponsring och skattesänkningar
- Sponsring och andra nya finansieringskällor är viktig för kulturens frihet, menade Lena Adelsohn Liljeroth. - Kulturen kan finnas inom många fler områden, inom skolan, inom biståndspolitiken och inom miljöarbetet. Alliansregeringens skattesänkningar kan också öka kulturkonsumtionen då man får mer pengar att köpa böcker och gå på konserter för.

Cecilia Wikström höll med och menade också att alliansregeringens arbetslinje på sikt kan öka kulturkonsumtionen. Samtidigt kom hon med kritik av de föreslagna skattelättnaderna för visa tjänstesektorer, bland annat för bilreparationer och hunddagis. - Med vilken logik undantar man kultursektorn från tjänstesektorns skatterabatt? undrade hon. Lena Adelsohn Liljeroth förklarade att de här skattelättnaderna handlade mycket om att komma åt områden med både mycket svarta pengar och låg utbildningsnivå. Eftersom kulturarbetare är högutbildade finns det ingen anledning att låta dem omfattas av skatterabatten, förklarade hon.

Inga skattefrågor
Per Olov Enquist berättade att under 1974 års kulturutredning så fick inte skattefrågorna beröras. - De naturliga dödsfienderna är ju kultur- och finansdepartementen. Enquist såg för sin del ingen skillnad på avdragsgill sponsring och bidrag, det blir ändå skattebetalarna som står för pengarna. Bara nya, friska kulturpengar kan skapa förändringar.

Ozan Sunar, som annars höll en ganska låg profil under debatten, menade att den största styrkan med den hittills förda kulturpolitiken var att den på ett utomordentligt sätt kombinerade 17- och 1800-talens kultursyn med 1970-talets jämlikhetstankar, och betonade den koncensus som rått kring den konstruktionen. Det viktiga var också att komma ihåg att kulturbudgeten växte under 70-talet.

Några reflektioner
Det är svårt att dra några egentliga slutsatser av en debatt som den här eftersom inga av de medverkande kommer att vara aktiva i själva utredningsarbetet. Det var ändå intressant att höra Cecilia Wikström nämna den ideella sektorn som en möjlig stor aktör för att få kultursektorn att växa, och Lena Adelsohn Liljeroth att tala om att bryta upp ogenomträngliga strukturer inom kulturlivet där man kan diskutera förhållandet mellan statlig och regionaliserad kulturpolitik.

Under ett anförande senare samma dag, under rubriken "Kulturministern talar till punkt" nämnde hon också önskemål om ett fördjupat samarbete mellan kultur- och näringsliv, och att hon vill stimulera alternativa driftsformer. Här menade hon att det inte bara handlar om finansiellt samarbete utan att "en kreativ kultursektor har mycket att erbjuda näringslivet." Hon vill också utvärdera bibliotekslagen och ifrågasatte att det är en nationell bibliotekspolitik, formulerad av staten, som är det givna svaret på bibliotekens behov av utveckling.

Intressant var också att notera att ingen nämnde de konsekvenser som de skatterättsliga förändringarna fört med sig vad gäller kulturlivets kostnader (momsfrågan, arbetsgivaravgifter på artisters resor och logi m m). Överhuvudtaget verkade kulturministern inte vilja, eller ens vara tillåten, att använda skattepolitik som ett medel att stärka vare sig det fria eller institutionella kulturlivet.

Man kunde också notera att Marita Ulvskog, som under sin tid som kulturminister tidvis kritiserats för en detaljstyrning av kulturpolitiken, efterlyste färre regler vad gäller anslagsgivning. Hon menade att politikerna inte skall ställa och styra för mycket. - Ge kulturlivet resurser så ordnar aktörerna själva kulturpolitiken, menade hon.

MATS MÖLLER
mats@sfz.se

Foto: MAJ-LIS KOIVISTO