Tillbaka	Studentsångare på resa västerut Karin Winther repeterar på fjorden. Foto: Palle Girgensohn	030203
	Under en knapp aprilvecka förra året genomförde Stockholms Studentsångarförbund en turné i Norge. Här berättar Janne Olsson om hänryckande naturupplevelser och möten med kolleger i norr. Vi får också läsa om Körbröl, utdelningar av "stupendier" och norska klippkort. 13 april Förbundet samlades 08.30 på Arlanda. Då samtliga förstatenorer infunnit sig på rätt plats, i rätt tid, fröjdades alla och detta togs som ett mycket gott omen inför turnén. Vice fanföraren medförde Förbundets äldsta fana, den från 1937. Vid landningen i Oslo sjöngs, under fantastisk oenighet, Mälardrottning. Månne hade det slagit lock för öronen på de kära bröderna? Oslo var dock inte slutdestinationen denna dag, utan efter ett tag så fortsatte färden flygledes till Bergen. Sägas skall att den relativt korta stund vi tillbringade på Gardermoen inte var helt utan äventyrliga inslag. Detta skulle komma att visa sig under nomineringsdelen av det sedan ett antal år fasta turnéinslaget Dagens Dumt. Bergen mötte i frack Inför landningen i Bergen tog en revanschsugen kör tillfället i akt att ge sig på Mälardrottning igen. Denna gång var resultatet bättre och ett par av flygvärdinnorna uttryckte sin uppskattning. Väl avstigna, och med bagage försedda, letade vi upp den buss som skulle föra oss in till själva Bergen och konsertlokalen, Mariakyrkan. Denna är den äldsta kyrkan i Bergen och byggandet av den påbörjades ca år 1000. Väl vid bussen möttes vi av två frackklädda representanter, eller kiole og hvitt som det heter på norsk, från Studentersangforeningen i Bergen och efter en snabb ilastning och påstigning åkte vi så in till Bergen under det att SIB´s ålderman guidade oss genom landskapet. Efter att ha promenerat runt lite och njutit av de bergensiska kullerstenarna fick vi så ett omklädningsutrymme oss anvisat och därefter var det dags för Felleskonsert! Konsertens program: Studentersangforeningen i Bergen ß Bön, kärlek och tro Carl-Gustav Sparre-Olsen ß Vägen Carl-Gustav Sparre-Olsen ß Å leva Carl-Gustav Sparre-Olsen ß En hustavle Carl-Gustav Sparre-Olsen ß Mater et filia Carl Orff ß Media vita Carl Orff ß Soon ah will be done Marshall Bartholomew SSSF ß Bondbröllop, satserna 1 och 2 August Söderman ß Lied der Freundschaft Richard Strauss ß Vallarelåt Otto Olsson ß Hymne au Printemps Camille Saint Saëns ß Ave maris stella Edvard Grieg ß Musik för manskör Ulf Långbacka Felles ß * Till Österland Trad. Arr: L. G. Hedin * Utantill Tejp mot barnmedverkan Ett glädjande stort antal bergensare hade sökt sig till kyrkan för att njuta av konserten. Konsertens enda stora nackdel var de barn som inte bara satt i publiken, utan även hade benen så fulla med spring att deras små hälar ideligen träffade kyrkbänkarna med imponerande ihärdighet och kraft… Till nästa turné kanske prylfiskalen får ta med sig bred, brun pakettejp och fiskalerna agera insatsstyrka för konsertfridens bevarande. Liksom. Efter det att konserten var klar var det så dags för sittningen med SIB. En mycket snabb hoppackning av väskor och annat och en likaledes snabb transport ner till hamnen ställde oss inför fartyget Nordnorge, med vilket vi senare skulle åka en bit längs Hurtigrutten. Väl embarkerade letade vi oss till matsalen i aktern, där lappskojs serverades, vilket inte alla tyckte var så skojsigt. När väl första tuggan var tagen så föll dock de flesta till föga. I likhet med hur dagen i övrigt hade förflutit, det vill säga med ett visst tempo, förflöt även sittningen. Efter ett tag kom en propå från en av bröderna i SIB: "Nu börjar vi få ont om tid, så beställ dubbla snapsar, drick dom dubbelt så fort". En del sång hanns dock med och bland annat framförde en ensemble ur SIB ”Italiensk salat”. Till slut var dock bröderna från SIB tvungna att lämna fartyget då det började dra ihop sig till avgång. När SIB hade fattat posto på kajen och vi på ett sidodäck, togs ett smått rörande och sångligt farväl. Detta tog sig till slut lite formen av en sångartävlan, men det är ju i sin ordning! Ångbåtssång och Hej dunkom framfördes med hjärta och kraft. Fjord. Foto: Anders Jansson Oslo Gospel ivägskrämd Att gästa innebär såväl ankomstens glädje som avskedets vemod, så efter detta det första av ett antal avsked under denna turné sökte sig kören ut att utforska det fartyg som skulle bli vårt hem under ett par dagar. Baren på översta däcket hittades snabbt av flertalet sångare och den sågs sedan husera körbröder under större delen av kvällen och natten. Frampå de mindre timmarna så skedde också en form av musicerande. En ung dam, som sjöng i Oslo Gospel, gömde sig i ett hörn av baren. När det stod klart för de närvarande manskoristerna att man här hade hittat en syster i körsången skulle raskt en serenad framföras. När till slut en gemensam och lämplig tonart hade hittats serenerades den unga damen. Därefter släpptes hon rörd, och kanske skakad, ut i natten. Vad som i övrigt passerade under natten vet jag inte. Fartyget sprang dock inte läck, så inga större missöden torde ha inträffat. 14 april Dagen började, som sig bör, med repetition. Klockan 10.00 samlades vi, dom flesta i tid, i en av konferenslokalerna på fartyget för att under Karins säkra ledning se över och repetera en del av repertoaren. Vid det laget hade vi anträtt Geirangerfjorden och den utsikt som kunde ses genom fönstren bakom Karin bidrog säkerligen till en och annan sångares koncentrationssvårigheter. Dagens Dumt Efter genomförd repetition var det så dags att utdela en av körens mest utmärkande utmärkelser, nämligen Dagens Dumt. Då gårdagen hade passerat i ganska hög hastighet hade också körens medlemmar lyckats få till en del tokigheter. De spände alltifrån läkarstudenters oförmåga att hålla isär för och akter på ett fartyg till en andrabas bistra och upprepade knackande på helt fel hyttdörr. Att denne andrabas dessutom hade slagit i ett antal av körbröderna att det var i just denna hytt som efterfesten skulle hållas gjorde inte saken bättre… Vinnare blev EN som på ett otvunget och naturligt sätt dels hade köpt en filmrulle i en affär på Gardermoen och glömt den där och dels glömt sin ena väska i röntgenkontrollen så att säkerhetspatrullerna nästan fick rycka ut och skjuta den i bitar. Löjligt vackert Eftermiddagen tillbringades av de flesta på 7:e våningens akterdäck med att spela schack, ligga under filtar och filosofera och deltaga i den improviserade repetition som hölls där. Detta torde, i och med detta, vara ett av det mest storslagna repetitionsutrymmen som SSSF bevistat. En helt bedövande vacker och majestätisk inramning till en repeterande manskör från Sverige. Över nejdens skönhet… I fjorden i sol… Det var helt enkelt löjligt vackert. Dagen bjöd dessutom på möjligheten att göra ett par strandhugg. En sak som vissa av bröderna fick lära sig är att det tar längre tid än man tror att springa tillbaka till båten. Dessutom kan noter glömmas iland, varpå man vackert får springa tillbaka och hämta dem. Om kvällen var det så dags att hålla konsert i Panoramasalongen! Detta med heltäckningsmattor, och liknande, mycket dämpade utrymme hyste denna kväll bland annat ett antal tyska turister på jakt efter naturupplevelser. Som tur var så hade vi med oss vår tyske vän och gästkorist Stephan Doormann, vilken tolkade allt som sades på svenska till just tyska! Programmet var enligt följande: ß Dåne Liksom Joseph Hartmann Stuntz ß Ett Bondbröllop, satserna 1 och 4 August Söderman ß Olav Tryggvason Friedrich August Reissiger ß Gryning vid havet Hugo Alfvén ß Över nejden August Söderman ß Studentsången Prins Gustaf ß Ångbåtssång Otto Lindblad Därefter vidtog ännu en kväll av backanalisk iver på båten! 15 april Dagen inleddes i den riktiga svinottan, 05.50, för att på Magnus Torstenssons uppmaning möta gryningen på soldäck, med sång! En inte så yster, men hänförd, skara sjöng såväl Gryning vid havet som I Østen. En morgontrött sol hävde sig långsamt över horisonten och färgade densamma blodröd under en kort stund. Då sved det till lite runt hjärteroten, trots den tidiga timman. En extra eloge till de personer som bevistade vår konsert kvällen innan och hörsammade vår inbjudan till denna stämbandens morgongymnastik. Musikälskare finns överallt! Därefter styrdes kosan till den nu något svalare britsen för att så hinna med ytterligare några timmars sömn innan vi skulle nå Trondheim. Klockan 09.00 möttes vi så vid kajen av representanter för Trondhjems Studentersangforening vilka ledde oss till den buss som skulle ta oss in till själva Trondheim. Dessa sjöng, som sig bör, Sangerhilsen. Denna sång framfördes för första gången just i Trondheim vid sångarfesten där 1883. Historiens vingslag susade starkt. Därefter var det fri hopp och lek, med guidning för dem som ville, fram till klockan 13.45, då repetition inför konserten skulle hållas i TSS lokal. Konserten hölls klockan 16.00 i entrén till Trondheims universitet, en lokal med oanad akustik! Ett Bondbröllop stod faktiskt som Bondbröl i programmet! Som vi har skämtat om detta… Konsertens program: SSSF ß * Gubben Noach C. M. Bellman ß Ett Bondbröllop satserna 1–4 August Söderman ß Presto Isterico Ulf Långbacka ß * Ångbåtssång Otto Lindblad TSS ß Ave Maria Franz Biebl ß Lacrimosa Olli Koskelin ß Linden Lea (A Dorset song) Ralph Vaughan Williams ß Laulusild/Bridge of song Veljo Tormis ß Saltarelle Camille Saint-Saëns Felles ß Olav Trygvason Friedrich August Reissiger ß Studentsången Prins Gustaf * Utantill Under framförandet av Olav Trygvason, i dorkaforte (dorka betyder idiot på finska, idiotforte!) och rent, tog Herr ordförande, andratenor så klart, i så till den milda grad att hans ena kontaktlins spontant höll på att lämna ögat! Då är det vackert! Vi tågade nerför backen från universitet med den svenska fanan i täten. De studenter och andra norrmän som mötte oss betraktade oss roat. Mellan konserten och den därpå följande sittningen skulle inte bara rumsfördelning göras på det vandrarhem vi skulle bo på, utan även Dagens Dumt utdelas. Dubbelstupendium Dagen till ära delades två stupendier ut, vilket enligt min kännedom aldrig har skett tidigare. Dels fick PL ett stupendium för att han hade lämnat sin flygbiljett, då han ansåg sig ha flugit klart. På frågan om hur han hade tänkt sig ta sig till TromsØ hade han inget bra svar. Att han dessutom duperade EN att lämna sin biljett bättrade inte på PL:s läge. Till råga på allt så fick PL tillbaka sin biljett, medan Erik fick en biljett först efter en oerhörd massa arbete, böner och (förmodligen) offer av något slag. Samt ett kontantutlägg. Ack ja. Den andra stupendiaten var JW, som med musikalisk träffsäkerhet och nyskapandets djärva ande lade till en solorapning i Metsämiehen juomalaulu. Efter denna lilla julafton, för oss andra, vidtog så släpandet av bagaget uppför den långa vägen till vandrarhemmet. Vad vi inte visste, men som vi snart upptäckte, var att det bodde andra människor där. Människor som definitivt inte var beredda på att en manskör skulle komma och flytta in. Efter det att formaliteterna med rumsfördelning och incheckning var klara så var det dags att trava nerför backen igen och leta rätt på den lilla restaurang som befann sig på behagligt avstånd från kvällens replokal, och en god middag avnjöts tillsammans med TSS. Foto: Jon Jonsson Annorlunda klippkort Därefter var det så dags att leta sig upp i Studenternas hus i Trondheim för att där hitta TSS och TKSSs egen ”hybel” längst upp under takbjälkarna. Då utskänkningsreglerna är lite speciella för TSS och TKSSs, bland annat för att de skall kunna sälja alkohol till något lägre priser, har de instiftat ett finurligt system med en form av klippbiljett, eller ”Kryssekort” som de själva kallar det. En biljett köps för 100 norska kronor. Den är indelad i ett antal fält, vilka håller olika valörer. Köps en öl för 25 kr kryssar bartendern helt enkelt för fem fält á fem kronor. Genialiskt! Efter en stund så gästades också kalaset av Pirum, vilka bland annat sjöng en sång om tyska turister och deras beteende. Detta uppskattades av samtliga, även vår tyske gästsångare! Efter ytterligare en stund kom Candiss, TKSSs lilla projektkör, in och sjöng för oss herrar, varpå våra hjärtan omgående veknade. Kalaset fortgick mest hela natten med en hög festfaktor. Över oss hängde dock morgondagen, som för hälften av oss skulle komma att börja rent okristligt tidigt. Ännu en gång. 16 april Innan natten blivit dag, klockan 05.00, möttes ungefär hälften av sångarna vid studenthuset för att där ta en buss till flygplatsen, vilken tack vare Magnus Torstensson skulle stanna till och plocka upp oss innan den fortsatte till själva busshållplatsen. De av oss som valt att ta det första flyget ut belönades med en majestätisk utsikt när väl vi nått marschhöjd. Att se dagen gry över det vilda och vackra nordnorska fjällandskapet är något alla borde få uppleva. Att dessutom, när man väl har landat inse att rakt österut finns inget Sverige utan att nästa land som kommer är Ryssland, är en alldeles speciell upplevelse det med. Tromsø Väl framme i TromsØ möttes vi av Den Norske Manskor av 1995, DNM-95, alla fem. De hälsade oss med Sangerhilsen i ankomsthallen, anförda av Per-Helge Nylund. Denne är andrabas och körens andlige ledare. De av oss som kommit tidigt fick en egen liten rundtur runt TromsØ. När väl alla sångare landat och fått ut sina bagage vidtog en guidad tur i och runt TromsØ, med vår utsökte ciceron Per-Helge, och med en extraordinär visning av museet i TromsØ. Det visade sig att Per-Helge arbetar där som utställningskonsulent! Dessutom så besöktes en härlig linbana, vilken tog oss upp på en bergsrygg utanför TromsØ. På detta sätt fick vi en alldeles utmärkt utsikt över själva Tromsön. Tromsø. Foto: Palle Girgensohn Under våra färder med bussen åkte vi också en försvarlig sträcka under mark. Dessa ihärdiga nordbor har sprängt ut ett imponerande vägnät i urberget. En av de mer spektakulära delarna av detta underjordiska bygge var de rondeller som faktiskt fanns långt ner i berget. Imponerande! Vi anlände till hotell Ami, där vi skulle bo i ett dygn. Hotell Ami var nog inte det största hotell någon av oss sett, men det saknade alls inte gemyt! Än mer gemytligt blev det när Magnus Torstenssons vänner i DNM-95 bjöd till lunch i matsalen, inte heller denna särskilt stor. Dessa hade ställt sig och lagat Lofoten-fiskesuppe, förstärkt med stenbit och annat marint mums! Till detta serverades en sherry, sponsrad av några välvilliga studentsångare, vilken ytterligare bidrog till njutningen! När euforin lagt sig en aning var det dags att gå ner till Sparbankens festsal för repetitioner. Såhär i slutet av resan gjorde sig förkylningar påminda, men glädjande nog vara bara ett fåtal så drabbade att de inte kunde sjunga. Därefter upp igen till hotellet för att byta om till frack igen, för sista gången på denna turné. Vi tågade ner till den ståtliga festsalen bakom fanan och intog de bakre delarna av salongen, då Musikhögskolans kammarkör Mimas skulle inleda konserten. Konsertens program: KK Mimas ß Bruremarsj frå ValsØyfjord Arr: Henning Sommerro ß Barndomsminne frå Nordland Elias Blix SSSF ß * Gubben Noach C. M. Bellman ß * Ångbåtssång Otto Lindblad ß Hymne au printemps Camille Saint Saëns ß Lied der Freundschaft Richard Strauss ß Fridolins dårskap Erik Axel Karlfeldt Paus K K Mimas ß Blå Kveill Arvid Hanssen Arr: Ola Graff ß Trolldans BjØrn Kruse ß Min kåte ungdomsdågå Trad. (Gudbrandsdalen) Arr: Henning Sommerro ß Kveldssalme Edvard Hoem ß Amen! Jesus han skal råde Hans Adolf Arr: Henning Sommerro SSSF ß Vallarelåt Otto Olsson ß * Musik för manskör Ulf Långbacka ß Ett Bondbröllop satserna 1–4 August Söderman K K Mimas ß Ja, vi elsker dette landet BjØrnstjerne BjØrnsonFelles ß Sverige Wilhelm Stenhammar ß Morgensang Niels W. *Utantill Efter fullgjord konsert sökte vi oss ner till studenthuset Driv, fyra meter från Ishavet, för att där ha en sittning med DNM-95 och Mimas. En utsökt buffé med traktens, och andra trakters, läckerheter dukades upp åt oss. Under kvällen framfördes sånger i såväl grupp som i mindre ensembler. Per-Helge läste ett kapitel ur boken ”Hvordan jeg ble så flink”, Hur jag blev så duktig, vilket var en MYCKET underhållande stund som gav samtliga närvarande en inblick i såväl bergsbestigning för nybörjare som att se döden i både vitöga och pupill på bara ett par meters höjd! Efter sittningens slut letade sig såväl värdar som gäster ut på de kalla och friska gatorna. De flesta letade sig upp till hotell Ami igen, för att där sitta i lunchrummet mest hela natten och inmundiga och orera. Och sjunga! 17 april När den ljusa natten på ett omärkligt sätt övergått i dag var det dags att ta farväl av hotell Ami och ömma diton av våra norska vänner. Två bröder hade valt att ta ut det mesta av denna sista natt och hade helt sonika aldrig gått och lagt sig. Att mötas av dessa två, i frack klädda, uppenbarelser på morgonkvisten var en tillnyktrande syn. Det var inte dom. Kvinnliga vänner i väster En annan körbroder hade dessutom sett till att ytterligare stärka våra band till framför allt våra kvinnliga vänner i väster under natten. Själv hävdade han att märket på halsen kom sig av att han hade sprungit in i en dörr. Jojo. Under nattens timmar hade också Pål Aare BakksjØ, vice dirigent i Mimas, erkänt att han var andratenor. Det visar sig också att han har liknande erfarenheter som körens andratenorer. Förtrycket av oss är likartat och allmänt utbrett i hela västra Europa. Vi bestämde oss dock för att stå starka och låta historien ge oss upprättelse. Här valde några sångare att åka direkt till Stockholm. När så alla farväl hade tagits så äntrade vi bussen vid pass 10.30 för resan ner till Narvik. Ännu en gång visade sig det norska vädret från sin bästa sida. De scenerier som bjöds utanför bussens fönster är svåra att beskriva. Enormt, majestätiskt och vackert får duga, men duger inte. Narvik Efter fem timmar på buss var vi så framme i Narvik. Där debarkerade vi och inväntade tåget, på vilket vi hade en helt egen sovvagn bokad, trodde vi. Det visade sig att en kupé inte var vår. Under 19 timmar skulle detta tåg föra oss närmare och närmare Stockholm genom Rombaksbotn, Riksgränsen och vidare söderut. Ingen hade förvarnat Tågkompaniet om att Stockholms Studentsångare skulle åka med, så maten tog slut betydligt mycket snabbare än någon i besättningen hade räknat med. Detta löste sig dock, alla fick att äta, och många valde att försöka hitta en plats i panoramavagnen under färdens ljusa timmar. Med skön stämsång drevs övriga passagerare så småningom på flykten… Ännu fler storslagna utsikter bjöds under färden… Styrelsen passade på att ha ett styrelsemöte, vilket var ambitiöst. Till slut fick våra bröder, på vilka frackarna hade suttit i nästan ett dygn, byta om och sova en stund. Tågresan förflöt under såväl fest som eftertanke på den knappa vecka vi tillbringat under färd och sång. En del av tåget fick förklaras som sångfri zon framåt kvällen, då inte alla passagerare uppskattade underhållningen. Det finns kritiker överallt. 18 april Om förmiddagen anlände så kören till Stockholms centralstation. Här sjöngs på perrongen, med fladdrande fana, innan vi spreds för förmiddagsvindarna, många med siktet inställt på sina arbetsplatser. Att försöka hitta fokus och koncentration på sitt arbete efter en resa som denna är förmodligen inte det lättaste. Hemma Här slutar alltså Sångarfärden, vilken genomfördes enligt ursprungsformen: ß använd ett flertal färdmedel, ß besök bröder- och systerkörer, ß festa tillsammans och stärk såväl de musikaliska som personliga banden. Det finns många som bör harangeras efter ett arrangemang av detta slag. Att plocka ett fåtal är alltid vanskligt, då någon riskerar att glömmas bort på grund av skribentens minnesluckor. Med en förhoppning om att ingen skall känna sig förfördelad kommer här dock några erkännanden, vilka jag tycker är på sin plats. Först skulle jag å Förbundets vägnar vilja tacka alla de anhöriga som gjorde det möjligt för sångarna att åka med på denna resa. Kören tar i vanliga fall mycket tid i anspråk, men detta måste betraktas som ett särfall. Att genomföra ett projekt av denna omfattning kräver inte bara en kör som kan åka, utan även en dirigent som kan hålla samman det musikaliska och få oss att prestera mer och bättre än vad vi själva tror oss om. Karin Winther kan allt detta och mer därtill. Förutom dessa krävs det att det finns människor som leder och fördelar såväl förberedelsearbetet som arbetet underhand. I detta sammanhang förtjänar fyra personer ett särskilt omnämnande. Magnus Torstensson, utan vilkens kontakter, personliga vänskapsband, entusiasm och hårda arbete denna resa med säkerhet inte hade blivit lika lätt att genomföra. Mats Lovén, Erik Dillner och Johan Svenungsson, vilka arbetade hårt från både hemma- och bortaplan med att hålla koll på alla bokningar och alla sångare och, ja, allt. För Stockholms Studentsångarförbund Stockholm 2002-10-19 JAN OLSSON