Gotländska sångare
i Skien
Örjan Nygren rapporterar från den nyss avslutade nordisk-baltiska
körfestivalen i norska Skien.
Gotland 97
För tre år sedan, under en ovanligt varm och vacker vecka sommaren
1997, var Gotland och Visby, och därmed naturligtvis också
Sverige, värd för den Andra Nordisk-Baltiska Körfestivalen.
Det var ett djärvt åtagande efter den välbesökta
starten i Riga med den första festivalen i detta alldeles nya koncept.
Ester, letter och litauer vände sig, i sin ganska nya frihet att
själva få välja, till sina kusiner finnarna, svenskarna,
danskarna, norrmännen och islänningarna med erbjudande om en
storslagen gemensam sångarträff på lettisk mark. Sångarfesten
i Riga blev en fullträff, och uppföljaren Gotland 1997 blev
också den en festival som de 5000 deltagarna påfallande gärna
minns &endash; därom vittnar alla leende tillrop "Gotland, Gotland!"
var vi än befann oss, i vilka sammanhang vi än dök upp,
vi som nu var lyckliga nog att få vara med om den Tredje Nordisk-Baltiska
Körfestivalen i Skien i Norge 27 juni &endash; 2 juli.
Urgamla handelstraditioner
Sydnorska Skien, en liten stad, men med urgamla mötes- och handelstraditioner,
uppklängd på branta backar ovanför ännu en av dessa
stilla norska fjordar, fyllde modiga 1000 år veckan innan vi invaderade
den normalt tämligen sömniga idyllen med våra 3800 sångglada
nordbor och balter. Någon efterfestentrötthet kunde man dock
inte märka. Där fanns en imponerande kyrka på toppen av
kullen mitt i staden, som gladeligen kunde ta in 1000 åhörare,
där fanns mässhallar som klarade att servera lunch eller middag
på nolltid för bortåt 4000 hungriga och konsertinbokade,
där fanns det fantastiska Ibsenhuset, utvändigt en föga
inbjudande tegelmastodont som kunnat inrymma vad som helst i fråga
om industri, men som inuti rymde en enorm och luftig halvbågformad
jättehög mottagnings- och ankomsthall, som omslöt en av
de mest välutrustade och akustiskt mest lyckade konsertsalar i storlek
större som jag upplevt. Framför allt fanns där svärmar
av vänliga värdar av båda kön, muntra och glada och
måna om att vara oss alla till lags, i vilket sammanhang de än
hade hamnat &endash; och på. vilket avstånd de än befann
sig från centrum i Skien &endash; gotlänningarna bodde t ex
4 mil söder om Skien, i två skilda små orter, men hade
bästa tänkbara omvårdnad.
Färjor, färjor
Tisdagen var resdag, morgonfärja till Oskarshamn, buss till Strömstad,
färja till Sandefjord, och ännu mer buss till Larvik och Stavern,
där de gotländska körsångarna från olika körer
från hela Gotland, respektive Allmänna Sången, som hela
festivalen fick heta "Volundgänget", bodde på timslångt
avstånd från Skien. På onsdagen gav festivaldeltagarna
från en jättescen på Handelstorget Skiens befolkning
prov på allt det som skulle bjudas under festivalen av körsång
på elitnivå, folkmusik och folkdans. Där fanns både
Sundsvalls Kammarkör med Kjell Lönnå med, och vår
egen "Volund", med Mats Hallberg och Allmänna Sången i Visby.
Senare på kvällen framfördes hela "Volund" i Brekkeparken, en rikblommande trädgårdsidyll på en hög kulle intill centrum runt ett gammalt gods, som också rymmer gamla stockhus med grästorvstak &endash; en underbar inramning till den urgamla sagan om smeden som smidde så själva gudarna avundades. "Volund" med sin dramatiska historia, sina dräkter och sin suggestiva musik hade stora skaror åhörare, och hann under ett antal föreställningar i veckan bli både populärt och omtalat, en verkligen välförtjänt framgång för en alltigenom gotländsk produkt.
Under ett par dagar gjorde sedan alla deltagare sitt yttersta för att hinna lyssna på fantastiska konserter av de mest framstående körer och folkmusikgrupper den här delen av världen kan erbjuda &endash; Lettlands Radiokör, Estlands Filharmoniska Kammarkör, Oslo Kammerkor och vår egen eleganta Sundsvalls Kammarkör, för att nämna några. Ofta satt publiken bokstavligen andlös inför de utsökta klockrent rena klanger och starkt inkännade tolkningar som omslöt oss &endash; först vid verkets slut vågade man andas. I småkyrkor, i gathörn och vid offentliga byggnader sjöng naturligtvis också mindre körer, mindre kända, men med samma satsning och allvar, Glädjen att lyssna på dem var inte mindre stor, deras sångarlust och inställning var densamma, deras förarbete uppenbarligen oerhört &endash; de flesta sjöng allt utantill. Till detta kom detta extra med folkdräkter, även på män, under hela festivalveckan, inte bara på den avslutande jättekonserten. Där har vi svenskar en hel del att lära av våra grannar.
3800 sångare
Lördagens enorma avslutningskonsert på Odd Stadion, för
3800 sångare, där vart och ett av de åtta länderna
bidragit med två sånger, var förstås spektakulärt,
enastående, svårslaget, magnifikt, och en otrolig och svårbeskrivlig
upplevelse för alla deltagare &endash; många försökte
förklara, men gick bet, med ett inåtvänt leende och en
liten tankfull, knappt märkbar ruskning på huvudet. Kolossalt
var det, stort, mäktigt, och som tur var höll sig vädergudarna
mer än nådiga efter en vecka av blyertsgrått, höstsvalt
och vindpinigt.
Fredagen bjöd utflykt och spontana möten med andra länders småkörer. För vår del ett intressant besök i den lilla staden Notodden, 8 mil norr om Skien, där ett tiotal körer förbrödrades under ett dundrande åskväder med baguetter och spontansång på torgets scen, men också ett besök i Norges största stavkyrka i Heddal, påbörjad 1147 och fortfarande i bruk. Guiden berättade om den väldiga kyrkans historia, och släckte sedan det sentida elektriska ljuset för att ge oss en chans att uppleva hur man upplevde kyrkorummet för 800 år sedan. Ur det absoluta mörkret &endash; ljus kom in bara från små gluggar högt upp i tornet &endash; trädde mycket långsamt pelare fram, rosenmålningar, sniderier, altartavla, människor, nakna träväggar. Gud blev långsamt synlig för oss, tycktes det. I den absoluta tystnaden reste sig legenden Immants Kokars, Lettlands Eric Ericson, och intonerade den enkla lilla sången Put Vejni, festivalsång vid den första festivalen i Riga. Stillsamt och mjukt nynnade vi tvåhundra sångare denna ljuvliga lilla visa som en personlig hyllning och gudstjänst i den urgamla helgedomen, en upplevelse av osäglig skönhet, det jag helst av allt vill föra med mig från den innehållsrika Tredje Nordisk-Baltiska Körfestivalen i Skien.
De gotländska sångarna vill framföra ett varmt tack till Gotlands Kommun, Sällskapet GG, Sällskapet DBW, Gotlands Körförbund och Destination Gotland, utan vilkas bistånd resan inte kunnat bli av.
Nästa Nordisk-Baltiska Körfestival går av stapeln i Klaipeda, Litauen, sommaren 2002. Vi förbereder redan vår resa dit.
ÖRJAN NYGREN
000717