Tillbaka

 


050502
 

 

Skånsk-dans körfest

 

År 2000 stod Öresundsbron klar att tas i bruk. Röda korset arrangerade en stor folkfest några veckor innan motorfordon släpptes på. Varför inte bygga en bro av sång mellan länderna för detta tillfälle? Sagt och sjunget, Brokören blev till.

Sedan dess har Dansk Folkekor och Körsång i Skåne försökt ses med jämna mellanrum. 2002 sjöng vi tillsammans i Pildammsparken i Malmö en vacker augustidag. Nu var det dags igen! Hösten 2004 repeterade vi på ömse sidor av sundet. En lördag i november begav sig ett 70 tal skåningar över bron. Vi skulle träffa våra danska vänner för gemensam repetition inför Skånsk-Dansk Körfest 2005.

Massor av sång ledd av Vagn Nørgaard, dansk förbundsdirigent och Skånes Christian Schultze. På repertoaren stod bl.a. ”Lacrimosa” ur Mozarts Requiem och ”And the glory of
the Lord” ur Händels Messias. Lite av en signaturmelodi för Brokören är ”Vi bygger bro” av Vagn Nørgaard, text Paul Feldvoss. Sången skrevs till vårt första framträdande på bron och texten säger mycket om världen idag, och finns alltid med på våra konserter. Dagen avslutades med riktigt ”hygge”, god buffé och massor av sång. Kvällens clou blev den latinamerikanska gruppen Titicaca som bjöd på eldiga toner och viritoust spel på fyrdubbla
panflöjter. Nöjda och glada korsade vi sundet via bron och njöt av utsikten i kvällsljus.

Efter övning på svenska sidan av vår egen del av programmet som innehöll såväl Gunnar Wennerberg som Otto Olsson, var det dags! Söndagen den 13/2 2005 skulle den stora konserten äga rum i Johanneskyrkan i Köpenhamn. Åtskilliga hjärtan hamnade i halsgropen när helgen inleddes med snökaos. Skulle vi kunna ta oss över bron? Söndagsmorgonen innehöll många kontakter med vägverk och broinformation.
Bron var farbar och vid middagstid åkte 60 sångare över för att sjunga, lite manfall på grund av snön tyvärr.

En härlig skara övade hela eftermiddagen med brasskomp, orgel och piano. En liten men entusiastisk publik trotsade snön som fortfarande föll. Iklädd såväl röda som gula scarfar, för att symbolisera våra skånsk-danska band, lyssnade vi på varandras avdelningar, sjöng tillsammans och hade en härlig dag tillsammans. I tätt snöfall körde vi över bron värmda av sång och gemenskap.

CHRISTEL LARSSON LUNDERQUIST