Tidningen KÖRSÅNG

Coro Piccolo är en liten kör som bildades i Uppsala 1997. Den består av 16 sångare som i många år sjungit tillsammans i körer som Allmänna Sången, OD och ScatCats. Ursprunget var en önskan att sjunga i en mindre kör tillsammans med goda vänner. Det var tänkt som ett kortare projekt med första mål att åka på turné, göra några konserter med musik vi alla tyckte om och sedan se vad framtiden hade att ge. Som dirigent valdes en gemensam vän och sångarsyster, Gunnel Haulin, som är verksam som lärare vid Uppsala musikklasser. Turnén sommaren 1997 blev en succé och kören har nu etablerat sig i Uppsalas musikliv.

Bollnäs
1998 och 1999 medverkade vi som övningskör på körförbundets dirigentkurser i Bollnäs. Där fick vi den stora glädjen och äran att jobba med bl a Eric Ericson, Erik Westberg och Cecilia Rydinger Alin. En elev på mästarkursen 1999 hette Carlo Pavese och honom skulle vi få se mer av.

Carlo Pavese
Carlo Pavese är född och uppvuxen i Torino, Italien. Han har studerat komposition, piano och kördirigering vid Giuseppe Verdi konservatoriet i Torino. Sedan 1998 studerar han kördirigering i Stockholm för bl a Gary Graden. Han arbetar regelbundet med St Jakobs kammarkör och Stockholms Musikgymnasiums kammarkör. Carlo verkar också som konsertpianist i Stockholm. Studierna i Sverige bekostas av en betydelsefull musikstiftelse i Torino, De Sono Associazione per la musica, som har stipendiater på många håll ute i världen. De har som tradition att ta hem sina stipendiater för att göra konserter på hemmaplan och med sitt instrument visa upp vad de har lärt sig.

I början av 2000 fick även Carlo en sådan inbjudan från De Sono. Han kontaktade då Coro Piccolo som inte var sena att tacka ja till detta enastående erbjudande: en vecka i Italien i oktober.

Tiden var ganska knapp när höstterminen startade. Vi hade 6 veckor på oss att öva in två konsertprogram, ett sakralt och ett profant. Några stycken hade vi sjungit förut men det mesta var nytt. Vi hade också utökat kören med två personer, en extra andrasopran (Gunnel såklart, eftersom Carlo dirigerade) och en bas, för att inte bli så sårbara vid eventuell sjukdom. Följande program repeterades under några intensiva kvällar i Uppsala och Stockholm, under Carlos fasta och målmedvetna ledning:

Profant
Brahms	Drei Gesänge
Clausetti	Due Composizione corali
Pizzetti	Due Composizione corali
Poulenc	Un soire de neige
Arr: Alfvén	Uti vår hage (improvisation efter idé av Graden)
Mellnäs	Sweet spring
Werle	Canzone 126
Wikander	Förvårskväll
Mentyjärvi	Pseudo-yoik

Sakralt
Traiger	Hymns to light
Jennefelt	Two Anthems
Donati	Pater Noster
Martin	Messa per doppio coro

Lördagen den 7 oktober for vi till Italien, 17 körsångare, 1 dirigent, 5 respektive och två små fans i form av Tora och Jacob, 4 respektive 9 månader. Ja, turnén hade egentligen börjat redan en vecka tidigare då vi framförde det profana programmet i Uppsala missionskyrka.

Pocapaglia
Från flygplatsen i Milano gick turen till Pocapaglia, en liten, enastående vacker by i vindistriktet Roero. Här skulle vi inkvarteras i familjer, vila, repetera och ge konsert, men eftersom det var bröllop i byn var allt lite upp och ner och någon vila blev det aldrig tal om. Efter ett hjärtligt välkomnande i kommunalhuset, 12 timmar efter avfärden från Arlanda, gav vi en sakral konsert i en välfylld kyrka, (alla som inte var på bröllopsfest var på konsert), innan det var dags för mat, vin, familjefördelning och tillslut sömn.

Turin
Nästa delmål var Turin, där hela ressällskapet inkvarterades på Instituto Valdocco, ett slags hotell för pilgrimer mitt inne i centrala Turin. Vi kom till Turin under den tid då den heliga svepduken visas och staden vimlar av turister och pilgrimer.

På måndagen gav vi en profan konsert i Conservatorie de Guiseppe Verdi. De Sono stod för arrangemanget och detta var den absolut viktigaste konserten på turnén. En stor och kräsen publik fick höra Coro Piccolo på topp. Nervositeten, både Carlos och vår, släppte och även de svåraste styckena hade satt sig.

Vi gjorde ytterligare två konserter i Turin, en sakral och en profan, och fick idel lovord från arrangörer och publik. Dessutom fick vi förstås mycket god mat och dryck.

Brugherio
Turnéns sista konsert var på lördagen så torsdag och fredag fick spenderas helt på egen hand. Kören hade vid det laget vant sig vid den kollektiva ansvarslöshet som ibland infinner sig när man är på körresa och bara har att glida med. Denna gång hade vi ju dessutom en dirigent som med den äran tjänstgjorde också som reseledare, tolk och "fixare" i sin egen hemstad. Efter ledigheten lyckades i alla fall alla korister infinna sig någorlunda i tid i Brugherio, en förort till Milano. Här framfördes det sakrala programmet och till konserten hade Carlo bjudit in två av tonsättarna. Lorenzo Donati och Laurence Traiger satt på främsta raden och såg ut att njuta av det de hörde. Kören gjorde förstås sitt yttersta för att ge kompositionerna rättvisa. Pater Noster av Donati är ett trekörigt knepigt stycke där en kör sjunger ett tema som ackompanjeras av de två andra. Laurence Traigers Hymns to light är ett stycke i fem satser som ser enkelt ut vid första anblicken men sedan visar sig vara väldigt svårintonerat.

Dagen därpå var det dags att bege sig hem till Sverige igen. Vi hade genomfört fem konserter för en stor och entusiastisk publik och med i bagaget hade vi många fina minnen av en lyckad turné, resultatet av ett möte i Bollnäs mellan en liten svensk kör och en italiensk dirigent.

Jacobs kyrka
En vecka senare samlades vi igen i Stockholm för att definitivt avsluta vårt Italienprojekt med en konsert i Jacobs kyrka. Det är alltid en särskild känsla när släktingar och vänner, många körsångare, sitter i publiken.

Resten av hösten tog vi ledigt men har nu satt igång repetitionsarbetet igen och planerar att göra bla Pärts Berliner Messe i Stockholm och Uppsala 31/3 och 1 / 4.