Tidningen KÖRSÅNG

Jag skulle tro att jag är ganska representativ för körsångare i allmänhet; jag går till min körs repetitioner varje vecka hela året, det är en hemtam och välbekant miljö, jag känner repertoaren och mina körkamrater sedan många år tillbaka och körsjungandet har blivit en given del av tillvaron. När sommaren kommer säger vi hejdå till varandra och så får man gå i tre månader medan strupen slammar igen och vänta på höststarten!

Men denna sommar var annorlunda, för mitt i semesterledigheten packade jag resväskan och trasslade mig iväg till Jyväskylä för att delta i Nordklang. Nordklang startade 1971 och är en festivalvecka vart tredje år för körsångare från hela Norden och som vissa år samlat tusentalet deltagare. Detta tolfte Nordklang ägde alltså rum i Finland, men fr o m i år står inte längre Nordiska Körkommittén som arrangör av festivalen utan medverkar som sakkunniga, och för själva arrangemanget svarar värdlandets körorganisationer med olika samarbetspartners.

Till årets upplaga av Nordklang hade färre sångare än förväntat anmält sig. Kanske berodde det på att orten Jyväskylä kändes avlägsen, kanske också på att marknadsföringen hade kommit igång sent. Vi var omkring 400 personer, och därför hade de från början 13 arbetsbodarna minskats till 6. Tråkigt nog blev det inget av satsningen på att för första gången få med dam- och manskörsångarna , och några renodlade ungdomsgrupper blev det inte heller. Hursomhelst, de arbetsgrupper som återstod var det sannerligen inget fel på, tvärtom! Vid den informella redovisningen av veckans arbete i slutet av vistelsen fick vi ett klart och tydligt bevis för att körsång är stort, brett och spännande! Och så får vi hoppas att Nordens dam-, mans- och ungdomskörsångare vaknar till och kommer på nästa Nordklang istället!

Huvudverksamheten i en nordklangvecka är av två slag: Det ena är körsång i enskilda, förvalda grupper där man får gå på djupet med instuderingsarbetet inom ett specifikt tema. Det andra är körsång tillsammans med alla festivaldeltagare kring en gemensam repertoar. De gemensamma sångerna finns i ett särskilt häfte, nytt för varje Nordklang. Dagarna började med att alla deltagare samlades i det s k Allaktivitetshuset på universitetsområdet för uppsjungning och samsång ur häftet, allt under inspirerande och lättsam ledning av Steen Lindholm (Danmark) och Seppo Murto (Finland). Under dessa stunder fick vi också möjlighet att arbeta med alla dirigenterna för arbetsgrupperna, och det gjorde att det blev extra roligt och omväxlande. Man kan nog säga att just samsjungningen ger den grundstämning som är förutsättningen för den alldeles speciella ”nordklangsjälen”.

Efter samsången spreds vi alla ut över staden och de olika arbetsgrupperna: Några hade valt att arbeta med ”Mister Nordklang himself”, dvs vår svenske Lars Blohm som varit med ända sedan starten. Hans arbetsgrupp hade rubriken ”Körpärlor” och behandlade främst nordisk musik, bl a körsånger av Prins Gustaf som säkert inte många hört förut.
En annan svensk nordklangveteran är Robert Sund, som alltid säker och medryckande i sådana här sammanhang. I hans grupp jobbade man också med nordisk repertoar, framförallt romantisk.

Deltagarna i ”Klingande rytmik” fick under Jan Hellbergs (Finland) glada och entusiastiska ledning inte bara känna på låtar ur The Real Groups repertoar, utan också en hel del afrikanskt material.

Jag hade valt att fördjupa mig i Brahms körmusik och det gjorde jag tillsammans med deltagarna i dansken Mogens Dahls grupp. Mogens arbetar noggrant och målmedvetet, och nog var det ett drygt jobb att under en knapp vecka studera in så gott som alla Brahms ”Liebeslieder” med en kör bestående av spridda förmågor från Finland, Norge, Danmark, Grönland och Sverige, men trägen vann! Styvt och imponerande!

John Høybye (Danmark) hade samlat en stor grupp kring latinamerikainspirerad musik, och under redovisningen på fredagskvällen fick vi bl a höra några satser ur Ramirez ”Misa Criolla”. För flera av Johns deltagare gav arbetet mersmak och inspiration att ta med och sprida till körkamraterna hemma.

Den sjätte gruppen sysslade med ”Nordisk andlig musik” under älskansvärd och inspirerande ledning av norrmannen Ragnar Rasmussen. Jag smög in och lyssnade när de arbetade med en brudmarsch och det blev en sällsam upplevelse i genreöverskridande med inslag av slagverksljud, fotstamp, orgelbrus och hardingfela...

Arbetet i grupperna pågick under för- och eftermiddagarna med avbrott för fikaraster som anordnats av folk från de lokala körerna, och lunchpaus på studentrestaurangerna. Efter kvällsmaten samlades vi åter alla för ett par timmars samsång, och under kvällspassen fick vi också tillfälle att lyssna, bl a på några lokala körer, men framförallt gjorde tillresta Norges Ungdomskor ett oförglömligt framträdande en av kvällarna.

Det är underförstått att alla som deltagit i tidigare Nordklang tar med sig sina sånghäften från tidigare år, för när dagens schemalagda arbete är slut kl. 21 börjar utanför-programmet-verksamheten: ett hejdlöst sjungande... Vi som deltog för första gången i Nordklang fångades snabbt upp i den makalösa samhörighet som uppstår då man har ett gemensamt språk och uttrycksmedel; körsången.

Det jag har med mig efter en sådan här vecka kan sammanfattas i det visserligen slitna men i detta sammanhang enda användbara ordet möten. Jag trodde, fördomsfullt, innan jag reste, att jag skulle komma bort i ett stort, anonymt sångarhav. Inte kunde jag föreställa mig att jag skulle slungas in i en sådan omvälvande gemenskap och få så många nya spännande vänner, som berättat så mycket om sig själva och om glädjen de upplevt nu och vid tidigare nordklangfestivaler - sporrande och stimulerande kunskap som jag bär med mig såväl i mitt eget fortsatta sjungande som i arbetet inför kommande evenemang.

Nästa Nordklang sker i Riksförbundet Svensk körsångs regi och äger rum 31/7-5/8 2007 i Uppsala - vi ses där!

Tillbaka	Nordklang 2004 - en omvälvande gemenskap!		041011
		Jag skulle tro att jag är ganska representativ för körsångare i allmänhet; jag går till min körs repetitioner varje vecka hela året, det är en hemtam och välbekant miljö, jag känner repertoaren och mina körkamrater sedan många år tillbaka och körsjungandet har blivit en given del av tillvaron. När sommaren kommer säger vi hejdå till varandra och så får man gå i tre månader medan strupen slammar igen och vänta på höststarten! Men denna sommar var annorlunda, för mitt i semesterledigheten packade jag resväskan och trasslade mig iväg till Jyväskylä för att delta i Nordklang. Nordklang startade 1971 och är en festivalvecka vart tredje år för körsångare från hela Norden och som vissa år samlat tusentalet deltagare. Detta tolfte Nordklang ägde alltså rum i Finland, men fr o m i år står inte längre Nordiska Körkommittén som arrangör av festivalen utan medverkar som sakkunniga, och för själva arrangemanget svarar värdlandets körorganisationer med olika samarbetspartners. Till årets upplaga av Nordklang hade färre sångare än förväntat anmält sig. Kanske berodde det på att orten Jyväskylä kändes avlägsen, kanske också på att marknadsföringen hade kommit igång sent. Vi var omkring 400 personer, och därför hade de från början 13 arbetsbodarna minskats till 6. Tråkigt nog blev det inget av satsningen på att för första gången få med dam- och manskörsångarna , och några renodlade ungdomsgrupper blev det inte heller. Hursomhelst, de arbetsgrupper som återstod var det sannerligen inget fel på, tvärtom! Vid den informella redovisningen av veckans arbete i slutet av vistelsen fick vi ett klart och tydligt bevis för att körsång är stort, brett och spännande! Och så får vi hoppas att Nordens dam-, mans- och ungdomskörsångare vaknar till och kommer på nästa Nordklang istället! Huvudverksamheten i en nordklangvecka är av två slag: Det ena är körsång i enskilda, förvalda grupper där man får gå på djupet med instuderingsarbetet inom ett specifikt tema. Det andra är körsång tillsammans med alla festivaldeltagare kring en gemensam repertoar. De gemensamma sångerna finns i ett särskilt häfte, nytt för varje Nordklang. Dagarna började med att alla deltagare samlades i det s k Allaktivitetshuset på universitetsområdet för uppsjungning och samsång ur häftet, allt under inspirerande och lättsam ledning av Steen Lindholm (Danmark) och Seppo Murto (Finland). Under dessa stunder fick vi också möjlighet att arbeta med alla dirigenterna för arbetsgrupperna, och det gjorde att det blev extra roligt och omväxlande. Man kan nog säga att just samsjungningen ger den grundstämning som är förutsättningen för den alldeles speciella ”nordklangsjälen”. Efter samsången spreds vi alla ut över staden och de olika arbetsgrupperna: Några hade valt att arbeta med ”Mister Nordklang himself”, dvs vår svenske Lars Blohm som varit med ända sedan starten. Hans arbetsgrupp hade rubriken ”Körpärlor” och behandlade främst nordisk musik, bl a körsånger av Prins Gustaf som säkert inte många hört förut. En annan svensk nordklangveteran är Robert Sund, som alltid säker och medryckande i sådana här sammanhang. I hans grupp jobbade man också med nordisk repertoar, framförallt romantisk. Deltagarna i ”Klingande rytmik” fick under Jan Hellbergs (Finland) glada och entusiastiska ledning inte bara känna på låtar ur The Real Groups repertoar, utan också en hel del afrikanskt material. Jag hade valt att fördjupa mig i Brahms körmusik och det gjorde jag tillsammans med deltagarna i dansken Mogens Dahls grupp. Mogens arbetar noggrant och målmedvetet, och nog var det ett drygt jobb att under en knapp vecka studera in så gott som alla Brahms ”Liebeslieder” med en kör bestående av spridda förmågor från Finland, Norge, Danmark, Grönland och Sverige, men trägen vann! Styvt och imponerande! John Høybye (Danmark) hade samlat en stor grupp kring latinamerikainspirerad musik, och under redovisningen på fredagskvällen fick vi bl a höra några satser ur Ramirez ”Misa Criolla”. För flera av Johns deltagare gav arbetet mersmak och inspiration att ta med och sprida till körkamraterna hemma. Den sjätte gruppen sysslade med ”Nordisk andlig musik” under älskansvärd och inspirerande ledning av norrmannen Ragnar Rasmussen. Jag smög in och lyssnade när de arbetade med en brudmarsch och det blev en sällsam upplevelse i genreöverskridande med inslag av slagverksljud, fotstamp, orgelbrus och hardingfela... Arbetet i grupperna pågick under för- och eftermiddagarna med avbrott för fikaraster som anordnats av folk från de lokala körerna, och lunchpaus på studentrestaurangerna. Efter kvällsmaten samlades vi åter alla för ett par timmars samsång, och under kvällspassen fick vi också tillfälle att lyssna, bl a på några lokala körer, men framförallt gjorde tillresta Norges Ungdomskor ett oförglömligt framträdande en av kvällarna. Det är underförstått att alla som deltagit i tidigare Nordklang tar med sig sina sånghäften från tidigare år, för när dagens schemalagda arbete är slut kl. 21 börjar utanför-programmet-verksamheten: ett hejdlöst sjungande... Vi som deltog för första gången i Nordklang fångades snabbt upp i den makalösa samhörighet som uppstår då man har ett gemensamt språk och uttrycksmedel; körsången. Det jag har med mig efter en sådan här vecka kan sammanfattas i det visserligen slitna men i detta sammanhang enda användbara ordet möten. Jag trodde, fördomsfullt, innan jag reste, att jag skulle komma bort i ett stort, anonymt sångarhav. Inte kunde jag föreställa mig att jag skulle slungas in i en sådan omvälvande gemenskap och få så många nya spännande vänner, som berättat så mycket om sig själva och om glädjen de upplevt nu och vid tidigare nordklangfestivaler - sporrande och stimulerande kunskap som jag bär med mig såväl i mitt eget fortsatta sjungande som i arbetet inför kommande evenemang. Nästa Nordklang sker i Riksförbundet Svensk körsångs regi och äger rum 31/7-5/8 2007 i Uppsala - vi ses där! GERD ROMÁN