Brevet från bron...
Ann Stenberg berättar om att sjunga på Öresundsbron.
Så har vi sjungit på Öresundsbron - och det var en upplevelse!
Tyvärr kunde inte alla som ville vara med. Och det var synd när så många visade sitt intresse. Men vi förstod varför vi inte fick vara fler än 80+80 när vi klev upp på podiet på Högbron. Där var trångt. Men nu backar vi lite...
Fredag kl 17.30 avgick Pilen till Köpenhamn och den var full med förväntansfulla körsångare. Vi tog oss en bajer och en pölse, eller något medhavt, för vem kunde veta när vi fick chans att äta igen. På havnegade stod en buss och väntade och så bar det av till en skola helt nära Kastrups flygplats.
I aulan fanns redan våra kamrater från Danske Folkekor och väntade. Kompositör och textförfattare till det nyskrivna verket "Vi bygger en bro" presenterades. "Vår" Kristina Nilsson "sjöng upp" oss och repeterade sedan "Ge mig en dag". Det var trevligt att stå bredvid danska altar som rådbråkade svenskan. För sedan kom ju eldproven för oss med "Jeg ser de bögelyse öer" och "Vi bygger bro".
Vagn Nörgaard dirigerade i högt tempo och de danska orden virvlade - Dybböls skansar och jag vet inte vad. Men det gick på något vis. De två sista sångerna på engelska var ju på mer neutral mark och här kunde vi andas ut med Sverker Zadig.
Vi höll på fram till kl 22 och sedan var det dags att äntra bussen och fara hem - denna gång i tunnel och på bro. Solen hade gått ned och i det sista dagsljuset gled vi fram över Öresund. Vi var en hel del som inte kunde motstå att ringa hem med mobilen. "Nu åker vi i tunneln", alternativt "Nu åker vi på Bron!!!".
Problemen började när vi kom på landbacken. Då tog chauffören fel avfartsväg och blev stoppad. Sedan fick vi vänta i 20-30 minuter på poliseskort för att komma rätt igen. Så det var nära midnatt när vi kom fram till Malmö Central.
Hem och sova och samling igen vid Fridhemstorget lördag kl 08.45.
Lördagen bjöd på solsken och friska vindar. Vi samlades skrudade i våra nya T-shirts (röda och gula). Och så bar det iväg med buss ut på bron. Där fick vi lite tid på oss att se på utsikten och på de första vandrarna som hade startat i Danmark och Sverige klockan nio.
Bron är så bred att man knappast får svindel när man tittar ut över havet. Svindel kan man däremot få om man tittar längs snedkablarna till pylonernas toppar. Imponerande!
Så började det hända saker. Vi fick kliva upp på körpodiet. Där kom Gladsaxe Pigegarde och Svenska Arméns musikpluton. Prominenta gäster kom i bussar och limousiner. Prinsessan Christina från Sverige kom (fru Magnusson). Och så väntade vi alla på ... prinsessan Alexandra. Och så kom hon och programmet kunde börja.
Det var tal, musik och sång blandat. Vi sjöng så vackert och det vara bara såå hääärligt!
Sedan var det över och vi letade upp bussarna för att åka tillbaka. Våra danska vänner blev bjudna av sitt Röde Kors på lunch på Pepparholm. Det hade varit fint att avsluta med en bajer sammen. Innan vi skildes bestämde vi dock att försöka göra denna Brokör till en ärlig händelse.
Dock inte på Bron, för där får bara bilar och tåg numera vistas.
MEN VI HAR STÅTT DÄR OCH SJUNGIT!
ANN STENBERG
000717